Fotboll
Fan fan fan vad jag saknar fotbollen just nu.
Det går inte att beskriva. Jag önskar så mycket att jag kunde läka nu, på en gång. Vill så gärna snöra på mig skorna och gå in och ge järnet på en träning, vill så gärna gå runt en spelare på planen och känna att allt stämmer, springa tills jag får blodsmak i munnen och känna kärleken när det går bra.
Fan fan fan. Vill kunna snöra på mig ett par skor och kunna gå ut och löpa en stund, löpa bort ångesten. Snart börjar innesäsongen, jag må vara konstig. Men innefotboll är så jävla roligt, det går fort, man måste spela som ett lag och det är en spänning som inte finns utomhus.
Helvetes jävlar vad jag vill. Men jag måste väl snart börja inse att jag kommer kanske inte tillbaka till fotbollen, hur mycket jag än vill. Det var verkligen länge sen jag kände det här fotbollssuget. Jag som älskar att träna har mer och mer känt mig dagen till gymmet och bygga muskler, men jag råkade hamna på Sportnik och där hittade jag ju både mitt gamla lag som det går förbannat bra för och sen hamnade jag ju hos mina småtjejer som jag tränade och det var också så härligt att se dem kämpa och få uppmuntra någon att göra det som jag älskar/älskade mest i hela världen.
När jag var yngre så spelade jag, tränade och dömde ett par matcher i stort sett varje vecka. Jag älskade det. Jag kommer ihåg en viss vecka där jag tränade med mitt lag A-laget 2 eller om det var 3 pass, samt 2 pass med det yngre laget där syrrorna spelade, sen dömde jag matcher på fredagen och hade själv match på helgen och så fick Skruva den som Beckham på TV, den veckan var en bra vecka!
Nu skulle jag vilja sätta på mig skor och benskydd och jogga ner till IP och bara få vara en i laget, men min kropp säger ner. Helvete!
Jag önskar att det var huvudet som sa nej till fotbollen och inte kroppen.
Det går inte att beskriva. Jag önskar så mycket att jag kunde läka nu, på en gång. Vill så gärna snöra på mig skorna och gå in och ge järnet på en träning, vill så gärna gå runt en spelare på planen och känna att allt stämmer, springa tills jag får blodsmak i munnen och känna kärleken när det går bra.
Fan fan fan. Vill kunna snöra på mig ett par skor och kunna gå ut och löpa en stund, löpa bort ångesten. Snart börjar innesäsongen, jag må vara konstig. Men innefotboll är så jävla roligt, det går fort, man måste spela som ett lag och det är en spänning som inte finns utomhus.
Helvetes jävlar vad jag vill. Men jag måste väl snart börja inse att jag kommer kanske inte tillbaka till fotbollen, hur mycket jag än vill. Det var verkligen länge sen jag kände det här fotbollssuget. Jag som älskar att träna har mer och mer känt mig dagen till gymmet och bygga muskler, men jag råkade hamna på Sportnik och där hittade jag ju både mitt gamla lag som det går förbannat bra för och sen hamnade jag ju hos mina småtjejer som jag tränade och det var också så härligt att se dem kämpa och få uppmuntra någon att göra det som jag älskar/älskade mest i hela världen.
När jag var yngre så spelade jag, tränade och dömde ett par matcher i stort sett varje vecka. Jag älskade det. Jag kommer ihåg en viss vecka där jag tränade med mitt lag A-laget 2 eller om det var 3 pass, samt 2 pass med det yngre laget där syrrorna spelade, sen dömde jag matcher på fredagen och hade själv match på helgen och så fick Skruva den som Beckham på TV, den veckan var en bra vecka!
Nu skulle jag vilja sätta på mig skor och benskydd och jogga ner till IP och bara få vara en i laget, men min kropp säger ner. Helvete!
Jag önskar att det var huvudet som sa nej till fotbollen och inte kroppen.
Kommentarer
Postat av: Sussi Fagerholm
Mammas lilla kråka, vet att det är SKIT tufft.
Men du måste nog lägga bort dessa tankar ett tag.
Syns på söndag, skulle du hämta tant Inger inna?
Hon är jätte vimsig i huvudet, 272296 hennes nummer.
Vilken tid kommer ni? Kom tidigt, saknar dig ju.
Kramar från din trötta gamla
mamma
Trackback
