På andra tankar
Jag gick aldrig och tog en dusch. Jag skickade ett modigt meddelande på Facebook istället.
Och lyssnar på masa konstig musik och känner två starka känslor som drar mig isär på mitten.
Den ena är att lägga mig i sängen och storgråta och vara ledsen över saker som hände då, för länge sen, den andra är att dra på mig massa varma kläder och gå ut och gå. För det som drar nu är en läskig känsla.
Kanske det är ångest.
Jag skulle också kunna gå ut och dansa och glömma men det är tisdag idag, då kan man inte dansa och glömma.
Det är lite för mycket känslor just nu. För många trådar som drar i mig.
För mycket som bubblar. Skulle kunna göra 1000 sittups och hoppas att det gick över. Skulle kunna ta en löptur, skulle kunna strunta i vad som är rätt och riktigt och faktiskt gå ner och sparka boll med tjejerna i laget.
Skulle lika gärna kunna krypa ner i ett varmt bad och läsa lite och sen äta flingor med mjölk och hallon och strunta i att det inte är en riktig middag.
Jag saknar en massa människor. Människor som gjorde att jag kunde andas, vissa av dem tänker inte ens på mig längre och vissa kanske skulle kunna gå med på att träffas igen och vissa kanske inte skulle säga "hej" ens om i var de sista på jorden. Och det är inte en helt lätt känsla att gå runt med.
Det finns mycket bra människor runt omkring. Men Just nu är jag nog inte ens rolig att umgås med, kanske till och med en pina. Men tänk om någon skulle skicka ett sms, ett meddelande på fejjan eller ett mail och fråga om vi inte kunde ses. Kanske jag skulle kunna svara då. Kanske sitta och prata gamla minnen och dricka te och låtsas att jag var 10 som då, eller 14 som då eller till och med 16 som då.
Men jag får nog ställa mig i duschen med mina tårar och tänka att imorgon är en annan dag.
Och lyssnar på masa konstig musik och känner två starka känslor som drar mig isär på mitten.
Den ena är att lägga mig i sängen och storgråta och vara ledsen över saker som hände då, för länge sen, den andra är att dra på mig massa varma kläder och gå ut och gå. För det som drar nu är en läskig känsla.
Kanske det är ångest.
Jag skulle också kunna gå ut och dansa och glömma men det är tisdag idag, då kan man inte dansa och glömma.
Det är lite för mycket känslor just nu. För många trådar som drar i mig.
För mycket som bubblar. Skulle kunna göra 1000 sittups och hoppas att det gick över. Skulle kunna ta en löptur, skulle kunna strunta i vad som är rätt och riktigt och faktiskt gå ner och sparka boll med tjejerna i laget.
Skulle lika gärna kunna krypa ner i ett varmt bad och läsa lite och sen äta flingor med mjölk och hallon och strunta i att det inte är en riktig middag.
Jag saknar en massa människor. Människor som gjorde att jag kunde andas, vissa av dem tänker inte ens på mig längre och vissa kanske skulle kunna gå med på att träffas igen och vissa kanske inte skulle säga "hej" ens om i var de sista på jorden. Och det är inte en helt lätt känsla att gå runt med.
Det finns mycket bra människor runt omkring. Men Just nu är jag nog inte ens rolig att umgås med, kanske till och med en pina. Men tänk om någon skulle skicka ett sms, ett meddelande på fejjan eller ett mail och fråga om vi inte kunde ses. Kanske jag skulle kunna svara då. Kanske sitta och prata gamla minnen och dricka te och låtsas att jag var 10 som då, eller 14 som då eller till och med 16 som då.
Men jag får nog ställa mig i duschen med mina tårar och tänka att imorgon är en annan dag.
Kommentarer
Postat av: Sussi Fagerholm
Men vi kan träffas och ta en fika när du vill, bara att slå en signal mamma tackar alldrig nej till en latte och morots kaka.
Gillar inte att du ska må skit och känna så där.
Skickar många varma kramar din mamma
Trackback
