Tankar och funderingar
Efter en varm dusch och ett par timmars liggande i sängen är det mycket tankar som snurrar.
Jag gillar julen, jag gillar stämningen men jag har panik över julklapparna. Jag gillar vita jular i alla meningar vitt på marken och nemas alkohol. Visst jag kan dricka lite ibland men det är så många högtider som blir förstörda när man ska dricka.
Hemma hos mamma är det partaj ikväll, men mamma är i Spanien. Det är tvillingarna som skulle ha hem lite folk, jag har dåligt samvete över att jag inte är där och håller ordning. Men någonstans måste man som 19 åring ta eget ansvar..
Eller vad vet jag.
Jag har ont i magen över att vi sitter hemma en fredgakväll, ät popcorn och godis. Det är mysigt men ibland önskar jag att vi var lite mer festprissar i alla fall ibland.
Jag funderar på plugget också. Ska jag eller ska jag inte? Ska jag fortsätta på posten ännu ett år? Ska jag söka nytt jobb? Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Jag har inte gjort så mycket i mitt liv.
Hållt på med fotboll, spelat, tränat, dömt, sålt korv. Slavat på en juicebar i en månad. Delat post i snart 3 år.
Jag är bara 21, men jag flyttade ju hemifrån som 17-åring så det känns som det är så länge sen, det känns som jag borde veta vad jag vill..
Jag skulle kunna jobba på lager, folk säger att jag är perfekt för ett sånt jobb, slita, flänga och kämpa järnet och få betalt efter hur hårt man sliter. Men min kropp skulle vara död då. Jag skulle kunna tänka mig att jobba i butik eller på café. Jag skulle vilja skriva och fota. Hålla på med datorer skulle jag också kunna tänka mig.
Är det fel att vara 21 och inte ha en aning om vad man vill med sitt liv?
Jag skulle vilja resa, se världen, plocka apelsiner i Sydamerika eller passa barn i Australien. Men då är vi två som ska göra det, jag och T.
Jag ser mig som självständig, klara mig själv alltid. Men jag och T är ett, skulle han få ett jobb varsom skulle jag följa honom. Skulle han vilja plugga skulle jag följa honom. Vi är ett!
För det kan man vara man kan vara stark ensam men tillsammans är vi starkast!
Mest av allt känns det som jag har ett hål i min mage. Det bästa skulle vara att ha ett gymkort och deala till mig en timme på gymmet. Men i nästa vecka ska jag hämta mitt kort och sen blir det träning.
Jag ska stänga ner datorn, krypa upp i T´s mjuka famn och låtsas att allt är som vanligt.
Jag gillar julen, jag gillar stämningen men jag har panik över julklapparna. Jag gillar vita jular i alla meningar vitt på marken och nemas alkohol. Visst jag kan dricka lite ibland men det är så många högtider som blir förstörda när man ska dricka.
Hemma hos mamma är det partaj ikväll, men mamma är i Spanien. Det är tvillingarna som skulle ha hem lite folk, jag har dåligt samvete över att jag inte är där och håller ordning. Men någonstans måste man som 19 åring ta eget ansvar..
Eller vad vet jag.
Jag har ont i magen över att vi sitter hemma en fredgakväll, ät popcorn och godis. Det är mysigt men ibland önskar jag att vi var lite mer festprissar i alla fall ibland.
Jag funderar på plugget också. Ska jag eller ska jag inte? Ska jag fortsätta på posten ännu ett år? Ska jag söka nytt jobb? Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Jag har inte gjort så mycket i mitt liv.
Hållt på med fotboll, spelat, tränat, dömt, sålt korv. Slavat på en juicebar i en månad. Delat post i snart 3 år.
Jag är bara 21, men jag flyttade ju hemifrån som 17-åring så det känns som det är så länge sen, det känns som jag borde veta vad jag vill..
Jag skulle kunna jobba på lager, folk säger att jag är perfekt för ett sånt jobb, slita, flänga och kämpa järnet och få betalt efter hur hårt man sliter. Men min kropp skulle vara död då. Jag skulle kunna tänka mig att jobba i butik eller på café. Jag skulle vilja skriva och fota. Hålla på med datorer skulle jag också kunna tänka mig.
Är det fel att vara 21 och inte ha en aning om vad man vill med sitt liv?
Jag skulle vilja resa, se världen, plocka apelsiner i Sydamerika eller passa barn i Australien. Men då är vi två som ska göra det, jag och T.
Jag ser mig som självständig, klara mig själv alltid. Men jag och T är ett, skulle han få ett jobb varsom skulle jag följa honom. Skulle han vilja plugga skulle jag följa honom. Vi är ett!
För det kan man vara man kan vara stark ensam men tillsammans är vi starkast!
Mest av allt känns det som jag har ett hål i min mage. Det bästa skulle vara att ha ett gymkort och deala till mig en timme på gymmet. Men i nästa vecka ska jag hämta mitt kort och sen blir det träning.
Jag ska stänga ner datorn, krypa upp i T´s mjuka famn och låtsas att allt är som vanligt.
Kommentarer
Trackback
